SFH

OM HÖGKÄNSLIGHET

Många människor som upptäcker att de är högkänsliga ser det som en befrielse att kunna sätta ett namn på något som de alltid har känt av men inte känt till.

Högkänslighet är en svensk benämning på det medfödda karaktärsdrag som den amerikanska psykologen och forskaren Elaine Aron beskriver i sin bok Den högkänsliga människan – konsten att må bra i en överväldigande värld (Egia förlag). Högkänslighet är ett omfattande ämne som efter hand kommer att utvecklas på denna sida – våra texter baserar sig till stor del på Elaine Arons forskning men också på andra ansedda källor.

Högkänslighet är ett medfött personlighetsdrag som finns hos 15-20 procent av den globala befolkningen – jämt fördelat mellan kvinnor och män – liksom hos de flesta djurarter. Även om draget tillhör en minoritet menar Elaine Aron att detta är tillräckligt många för att betraktas som normalt men inte tillräckligt många för att omgivningen alltid ska förstå. Många högkänsliga människor blir således missförstådda och felbedömda, vilket kan få dem att känna sig ”konstiga”, ”onormala” och utanför. Enligt Elaine Aron finns det ingenting som tyder på att en högkänslig person som växer upp i en förstående miljö löper större risk än andra att få problem. Om en högkänslig person däremot inte hanteras på rätt sätt under sin uppväxt är risken större att han eller hon blir deprimerad, ängslig eller blyg.

Högkänsliga personer, eller Highly Sensitive Persons (HSP), föds med ett nervsystem som är känsligare än hos genomsnittet och en hjärna som fungerar lite annorlunda än hos andra människor. Detta gör högkänsliga personer extra mottagliga för sin emotionella och fysiska miljö. De lägger märke till mycket mer än andra och bearbetar allt på en djupare nivå. Därför behöver de mer tid och energi än andra att smälta alla intryck. I själva verket handlar det om en sorts strategi för överlevnad – högkänsliga personer funderar och utvärderar eventuella risker innan de företar sig något, till skillnad från majoriteten människor som agerar snabbt därför att de vill hinna först och tänker sedan. Detta är anledningen till att många högkänsliga personer kan framstå som tillbakadragna eller blyga. Men blyghet är ett inlärt beteende, som handlar om rädsla för negativa omdömen, och inte ett medfött drag. Ibland kan högkänsliga personer också betraktas som hämmade, rädda eller neurotiska, men inte heller dessa beteenden är medfödda eller avgörande för högkänslighet.

Det faktum att högkänsliga människor uppmärksammar så många detaljer och har svårt att filtrera allt inflöde gör att de lätt blir överstimulerade. Detta leder till att de blir överväldigade, känner sig uppjagade, blir stressade, får kortslutning … särskilt när de står inför stökiga situationer, upprörda människor, höga stimulansnivåer och plötsliga förändringar. I sådana situationer kan högkänsliga personer bli allt annat än empatiska! Då vill de helst bort därifrån! Därför behöver högkänsliga personer ofta dra sig undan för att få vila ifred på en mörk och tyst plats.

Men tack vare sitt känsliga nervsystem är högkänsliga människor också mer eller mindre empatiska, medkännande, omtänksamma, intuitiva, kreativa, begåvade och djupsinniga med ett rikt inre liv. Högkänsliga personer tänker gärna globalt, de kan ofta ana faror och inse konsekvenserna av ett visst handlande innan andra människor gör det.

Högkänsliga människor fyller en oumbärlig funktion i samhället, ett faktum som Sveriges förening för högkänsliga (SFH) vill arbeta för att lyfta fram.

Här kan du testa dig själv.