K.W. Nilsson, C. Åslund, E. Comasco, L. Oreland, Gene–environment interaction of monoamine oxidase A in relation to antisocial behaviour: current and future directions, Journal of neural transmission, 125 (2018) 1601-1626.
Den här översiktsartikeln sammanfattar och diskuterar forskningsstudier som handlar om samverkan mellan gener och miljö, med fokus på genvariationer MAOA. Så kallade känslighets- eller sårbarhetsgener kan vara både på gott och ont, beroende på olika miljöfaktorer. Det beror även på kön. Forskningen kan vara mycket komplex och slutsatser kan dras felaktigt om endast enskilda faktorer beaktas eller en viktig faktor missas.
Hela studien

C. Åslund, K.W. Nilsson, Individual biological sensitivity to environmental influences: testing the differential susceptibility properties of the 5HTTLPR polymorphism in relation to depressive symptoms and delinquency in two adolescent general samples, Journal of neural transmission, 125 (2018) 977-993.
Studien undersökte två olika grupper i Västmanland, 1457 ungdomar (17-18 år) år 2006 samt 191 ungdomar (16 och 19 år) år 2001, med avseende på om deras genvariation 5HTTLPR ("känslighetsgen") och olika positiva och negativa miljöfaktorer påverkade deras risk för eller skydd mot depression och kriminalitet.
Studien hittade i båda grupper en effekt "på gott och ont", dvs. att 5HTTLPR-genen, som i andra studier har kopplats till högkänslighet (se Homberg et al. 2016 i forskningssidan om högkänslighet), kunde antingen ha en positiv eller negativ effekt med avssende på kriminalitet och depression. Kriminalitet påverkades mer än depression, och det fanns en tydlig skillnad mellan könen, även med avseende på vilken genvariation som var viktig. Studien påpekade att äldre studier borde även ha tittat på positiva miljöfaktorer och att det inte skedde kan ha lett till motstridiga slutsatser.
Hela studien

M. Slagt, J.S. Dubas, M.A. van Aken, B.J Ellis, M. Dekovic, ”Sensory processing sensitity as a marker of differential susceptibility to parenting”, Differential susceptibility to social contexts: Putting ”for better and for worse” to the test, 2017.
Den här nederländska studien visade att högkänsliga barn reagerade starkt på förändringar i föräldrarnas beteende: Om föräldrarna betedde sig bättre hade det en mycket positiv effekt, men om föräldrarna betedde sig sämre orsakade det en negativ effekt på högkänsliga barn. Konstigt nog var effekten på icke-högkänsliga barn precis tvärtom.
Hela studien

Elham Assary; Michael Pluess, Handbook on Positive Development of Minority Children and Youth, kapitel i boken Positive Development of Minority Children av N.J. Cabrera och B. Leyendecker, 2017.
Ofta utgick man inom utvecklingspsykologin ifrån en modell som kallas stress-sårbarhetsmodellen som betyder att negativa erfarenheter leder till negativa resultat bara för personer som är särskilt sårbara, t.ex. på grund av personlighet eller gener. Barn utan sådan sårbarhet skulle därför inte påverkas negativt av negativa erfarenheter. Den modellen kan dock inte förklara varför personer reagerar så olika på positiva influenser. Under de senaste 10 åren har flera teorier utvecklats som förklarar dessa individuella skillnader i miljö-känslighet, bl.a. differentiell känslighetsteorin (differential susceptibility theory), biologisk kontext-känslighet (biological sensitivity to context) samt sensorisk bearbetningskänslighet (högkänslighet). Dessa koncept baseras på att individuella skillnader i respons till miljöinfluenser reflekteras i en generell och individuell känslighet. En generell känslighet reglerar både negativa och positiva miljöinfluenser. Empiriska studier tyder på att individuella skillnader i miljö-känslighet skulle kunna förklara variationen i välmåendet av utsatta barn, men även variationen i respons till stödinsatser. Att använda ett perspektiv av individuella skillnader i generell miljö-känslighet kommer hjälpa forskare, politiker och terapeuter att bättre förstå och främja positiv utveckling och välmående för utsatta barn.
Kommentar: Konceptet om differentiell känslighet betyder främst för högkänsliga personer att högkänslighet kan och ska ses som en för- och nackdel, beroende på om miljön är stödjande eller stressande. Detta gäller speciellt barn. Enligt det konceptet drabbas högkänsliga personer hårdare av negativa upplevelser, men kan samtidigt vinna mer genom olika stödinsatser.
Kapitlet finns här
Relaterad till detta är även detta bokkapitel: Jay Belsky; Michael Pluess, Differential Susceptibility to Environmental Influences, kapitel i boken Developmental Psychopathology av D. Cicchetti, tredje upplaga. NY: Wiley, 2016.

Rebecka Karlström & Gabriella Nelson, En kvantitativ studie av personlighetsdraget högkänslighet och dess relation till interpersonell anknytning (Kandidatuppsats).
Studien undersökte om det kan finnas ett samband mellan anknytning till föräldrar och högkänslighet. Även om det fanns en skillnad, så kan det dock inte dras några säkra slutsatser från studien.
Hela studien

Weeland, Joyce, Van den Akker, Alithe, Slagt, Meike & Putnam, Samuel, Perception is key? Does perceptual sensitivity and parenting behavior predict children’s reactivity to others’ emotions? 2017.
Studien säger att personlighetsdrag visst spelar en roll på hur man reagerar på miljöfaktorer – både negativt och positivt (“differential susceptibility”). Det som är viktigt för detta är att man noterar / förnimmer något (perceptual sensitivity).
Sammanfattning av studien
 
Rioux, Charlie, Castellanos-Ryan, Natalie, Parent, Sophie, Vitaro, Frank, Tremblay, Richard E., & Séguin, Jean R., Differential susceptibility to environmental influences: Interactions between child temperament and parenting in adolescent alcohol use, 2016.
Studiens slutsats är att impulsiva barn hade högre risk för alkoholmissbruk, om de hade föräldrar som utövde tvång, medan impulsiva barn hade lägre risk för alkoholmissbruk om föräldrarna hade bra strategier. Det stödjer alltså ”differential susceptiblity” modellen.
Sammafattningen av studien
 
Charlotte Booth, Helen Standage & Elaine Fox: Sensory-processing sensitivity moderates the association between childhood experiences and adult life satisfaction.
Den här studien (en enkätstudie med 185 deltagare, på engelska) kom fram till att negativa barndomsupplevelser påverkar högkänsliga mer negativt än icke-högkänsliga. Det visar sig i att de är mindre nöjd med sitt liv som vuxna. Den omvända situationen – att positiva barndomsupplevelser resulterade i ett nöjdare vuxenliv – fanns dock inte för högkänsliga jämfört med icke-högkänsliga. Studien kan dock inte dra några entydiga slutsatser, då den baseras på självrapportering, och högkänsliga skulle kunna rapportera betydligt mer kritiska och komma ihåg upplevelser bättre jämfört med icke-högkänsliga deltagare (något som är mycket troligt).
Studien finns här (fri tillgänglig) 

M.J. Bakermans-Kranenburg, M.H. van IJzendoorn, The hidden efficacy of interventions: Gene× environment experiments from a differential susceptibility perspective, Annual review of psychology, 66 (2015) 381-409.
Den här översiktsartikeln ger stöd för modellen som visar att samma "känslighetsgener" kan ha både för- och nackdelar för en individ beroende på miljöfaktorer.
Hela studien

K.W. Nilsson, E. Comasco, S. Hodgins, L. Oreland, C. Åslund, Genotypes do not confer risk for delinquency but rather alter susceptibility to positive and negative environmental factors: Gene-environment interactions of BDNF Val66Met, 5-HTTLPR, and MAOA-uVNTR, International journal of neuropsychopharmacology, 18 (2015).
Studien stödjer en modell som tyder på att vissa genvarianter, varav 5-HTTLPR har associerats med högkänslighet av Homberg et al. 2016 (se forskning om högkänslighet), kan ha både för- och nackdelar beroende på miljöfaktorer såsom familjekonflikter, sexuellt utnyttjande och anknytning. Genvariationerna utgjorde alltså antingen en risk eller ett skydd mot att tonåringar hamnade i kriminalitet.
Hela studien

Pluess, M., & Belsky, J. (2013). Vantage sensitivity: Individual differences in response to positive experiences. Psychological Bulletin, 139, 901-916. Hela studien

Bakermans-Kranenburg, M.J. & van Ijzendoorn, M.H.: Differential susceptibility to rearing environment depending on dopamine-related genes: New evidence and a meta-analysis. 2011
Den här studien undersökte i två delar hur gener och miljö hänger ihop för tidigare så kallade "riskgener", dvs. gener som är viktiga som/för dopaminreceptorer och -transport. Studien undersökte inte högkänslighet, men upptäckte likt många studier för högkänsliga barn att de barn som hade de gener som tidigare mest förknippades med negativa konsekvenser till följd av dålig anknytning, även kunde vara mer benägna att hjälpa andra (ge sina veckopengar till välgörenhet) om de hade en bra anknytning.
Studien finns här

B.J. Ellis, W.T. Boyce, J. Belsky, M.J. Bakermans-Kranenburg, M.H. Van IJzendoorn, Differential susceptibility to the environment: An evolutionary–neurodevelopmental theory, Development and psychopathology, 23 (2011) 7-28. Hela studien

Belsky, J. & Pluess, M. (2009). Beyond diathesis stress: Differential susceptibility to environmental influences. Psychological Bulletin, 135, 885–908. Studien finns här 

Belsky, J. et al. (2009). Vulnerability genes or plasticity genes? Molecular Psychiatry, 14, 746-754. Studien finns här

Aron, E. N., Aron, A., & Davies, K. (2005). Adult shyness: The interaction of temperamental sensitivity and an adverse childhood environment. Personality and Social Psychology Bulletin, 31, 181-197. Hela studien (pdf)

W. Thomas Boyce & Bruce J. Ellis (2005). Biological sensitivity to context: I. An evolutionary–developmental theory of the origins and functions of stress reactivity. Development and Psychopathology 17(2): 271-301. Hela studien