Vanliga missförstånd om högkänslighet
Nedan har vi listat några vanliga påståenden om högkänslighet som är felaktiga – och vi förklarar varför.
Högkänslighet är en funktionsnedsättning
Högkänslighet är ett personlighetsdrag som är medfött hos cirka 20 procent av befolkningen (oavsett kön). Det är varken en sjukdom, en funktionsnedsättning eller ett hinder för ett vanligt liv. Däremot är det vanligt att högkänsliga, precis som introverta och personer med andra personlighetsdrag som är i minoritet, känner sig annorlunda i ett samhälle som premierar tävlingssinne framför eftertanke, många ytliga vänner framför några djupa vänner eller ett späckat schema framför tid för djupa analyser och återhämtning.
Högkänsliga bränner ut sig
Många tror att högkänsliga inte kan arbeta lika mycket eller löper stor risk att bränna ut sig. Det finns lite sanning i detta, då högkänsliga bevisligen har en högre risk att drabbas av stressrelaterade sjukdomar såsom utbrändhet. Det är därför viktigt att den högkänsliga förstår sitt eget behov av återhämtning och inte försöker bevisa något för omgivningen. En bra arbetsmiljö och ett meningsfullt arbete kan vara guld värt för att en högkänslig medarbetare inte ska bränna ut sig. Forskning visar att arbetsgivare och kollegor uppskattar sina högkänsliga medarbetare och deras arbete mest. Därför är det viktigt för alla inblandade att känna till för- och nackdelar med högkänslighet i arbetslivet.
Högkänsliga är överkänsliga
Högkänslighet förväxlas ofta med överkänslighet. Överkänslighet kan till exempel betyda att man är allergisk eller att kroppen reagerar på ett överdrivet sätt på ett visst stimuli eller på personer. Högkänslighet innebär visserligen en högre känslighet för stimuli och det har även kopplats till att kroppen snabbare reagerar på negativa miljöfaktorer (såsom huvudvärk på grund av dålig luft). Den starka reaktionen beror dock inte på allergi eller liknande, utan på den djupa och noggranna sensoriska bearbetningen av stimuli.
Högkänsliga är blyga
Högkänsliga tänker sig för innan de gör något. Detta kan gå snabbt, men kan även ta lite tid. Speciellt högkänsliga barn i nya situationer kan upplevas som blyga eller tvekande, eftersom deras medfödda strategi är att först analysera omgivningen eller situationen innan de ger sig in i det nya. När högkänsliga är överstimulerade, till exempel under stress eller vid för många stimuli, kan de känna behov av att tillfälligt dra sig undan från socialt umgänge. Detta beteende har dock ingenting med blyghet att göra, vilket till och med har bevisats med hjärnskanningsstudier. Den felaktiga blyghetsstämpeln som många högkänsliga kan få redan tidigt i livet, kan ha negativa konsekvenser för självkänslan och självförtroendet.
Högkänsliga är introverta
Många högkänsliga är introverta (70 procent), men det finns även extroverta högkänsliga (30 procent). Eftersom högkänslighet ofta förväxlas med introversion, kan de extroverta högkänsliga känna sig dubbelt utanför. Extroverta högkänsliga uppfyller alla fyra kriterier för högkänslighet och har stort behov av återhämtning, men är samtidigt socialt utåtriktade. Då är det extra viktigt att tänka på sina behov.
Högkänsliga är alltid empatiska
Högkänsliga har bevisligen större empati, som återspeglas bland annat i hjärnområden för empati och spegelneuroner. När högkänsliga är överstimulerade kan de dock verka känslokalla och empatilösa.
Högkänsliga visar mycket känslor och är utagerande
Högkänslighet innebär en djupare bearbetning av tankar och känslor. Det har ingenting att göra med hur mycket känslor man visar. Högkänsliga kan till och med vara lite extra återhållsamma med att visa känslor i vissa situationer. De känner mycket starkt och intensivt, men deras naturliga försiktighet kan leda till att de håller tillbaka sina reaktioner. Men den känslomässiga intensiteten leder förstås till kraftfulla reaktioner ibland, inte minst vid överstimulering. Högkänsliga är dock sällan utagerande på ett impulsivt eller ”tanklöst” sätt. Forskning visar faktiskt att starka känslor och tankar hänger ihop. I motsats till vad många verkar tro, är till exempel särbegåvade personer med hög matematisk eller logisk intelligens särskilt känslosamma och känsliga. Högkänsliga är även överrepresenterade bland särbegåvade personer, men inget tyder på att högkänsliga i allmänhet skulle ha en högre IQ än den icke-högkänsliga befolkningen. Högkänslighet innebär inte att man är bra på alla typer av intelligens och empatisk intelligens – det varierar väldigt mycket.
Högkänsliga har skarpare sinnen
Högkänsliga personer har ett extra känsligt centralt nervsystem. Detta leder till en djupare bearbetning av tankar, känslor och stimuli. Högkänsliga har dock på inget sätt skarpare sinnen än andra, utan det handlar om hur hjärnan tar hand om informationen som kommer in.
Högkänsliga har ett sjätte sinne
Högkänslighet verkar vara kopplat till bland annat djupare och mer intensiva drömmar samt – ganska ofta, men inte alltid – någon form av andligt eller existentiellt intresse. Många högkänsliga har också lätt för att se underliggande sammanhang och nya möjligheter (intuition). Det finns dock ingen forskning som visar på något samband mellan förhöjda psykiska förmågor (till exempel medialitet) och högkänslighet.
Högkänsliga lyckas eller misslyckas alltid i livet
På grund av egna fördomar eller genom möten med högkänsliga, kan en del människor dra slutsatsen att högkänslighet i sig medför en större chans att lyckas eller en ökad risk för att misslyckas i livet. Så är dock inte fallet. Det finns visserligen vissa skillnader mellan högkänsliga eller icke-högkänsliga när det gäller hälsa och livsstil: högkänsliga verkar till exempel drabbas oftare av stressrelaterade sjukdomar och mindre ofta av olyckor eller livsstilsrelaterade sjukdomar. Personlighetsdraget högkänslighet är dock i sig neutralt och kan innebära både fördelar och nackdelar. Viktiga faktorer verkar vara uppväxten och acceptans från omgivningen. Högkänsliga påverkas mycket mer av dessa faktorer – på gott och ont. Även om högkänsliga verkar hamna lite lättare i kriser, så är de även bättre på att ta sig ur kriser jämfört med icke-högkänsliga.